Bakom Boken – “Ur aska i eld”

Intervju med Jenny Rogneby

För några dagar sedan lyssnade jag till Jenny vid en bokfrukost, där hon tillsammans med andra författare presenterade sin bok för oss i publiken.
Nu träffar jag henne i Albert Bonniers lokaler och får för första gången prata med kvinnan som jag tidigare endast sett på bild. Jag är SÅ nyfiken!

Vem är hon egentligen, Bakom Boken?

Tre ord för att beskriva dig själv?

Öppensinnad, nära till skratt, analytisk.

Vad fick dig att skiva en bok?

Jag jobbade på polisen som brottsutredare i Stockholm City. När jag jobbat några år fick jag idén om en väldigt udda karaktär, som jag senare döpte till Leona. Jag har aldrig drömt om att bli författare, men eftersom den här idén vägrade försvinna kände jag att jag var tvungen att skriva ner den. Jag ville skriva en bok. Att det sedan skulle bli en lång serie, det hade jag inte en tanke på då. Allt jag hade var en huvudkaraktär och en tanke om en historia jag ville skriva om.

Jag läste att du tog ett års tjänstledigt, sålde allt och flyttade utomlands för att skriva. Berätta!

När jag väl bestämde mig för att skriva en bok så ville jag göra det på allvar. Jag vet att många säger att de ska skriva en bok, de börjar skriva – men boken blir aldrig färdig. Därför bestämde jag mig för att ta tjänstledigt från jobbet ett år. Under det året var min plan att få ihop ett färdigt manus.

Hur finansierade du detta?

När man är tjänstledig har man ju ingen lön, så jag sålde min lägenhet i Stockholm samt alla mina möbler. Behöll bara några minnen. Därefter flyttade jag utomlands, till Malta. Jag hade varit på Malta tidigare och tyckte mycket om ön, så jag skrev mitt manus där för att inte kunna bli distraherad i mitt skrivande. Dessutom var det mycket billigare att leva på Malta än i Stockholm.

Vad kommer ditt mod och självförtroende ifrån?

Jag trodde på min idé. Tyckte att jag hittat en karaktär som man inte stött på tidigare. Jag hade visserligen inte läst så många deckare innan, men jag hade kunskap om brottslighet och brottsutredning. Eftersom jag är utbildad kriminolog och har arbetat som brottsutredare under många år, så jag tänkte att det var en bra grund.

Fotograf: Mikael Eriksson

Har du någon utbildning i att skriva?

Själva skrivandet var ju något jag inte gjort tidigare. Jag har dock alltid tyckt om att skriva och jag har alltid fått högt betyg då jag skrivit mina examensarbeten.

Det jag gjorde då jag väl bestämt mig för att skriva en bok, var att ta en skrivarkurs innan jag lämnade Sverige. Det fanns en veckokurs hos SkrivarAkademin som hette ”Att skriva krim” och den passade bra. Annica Wennstam ledde kursen och jag blev så inspirerad och peppad. Under kursen hade jag endast fragment av Leona och bokens intrig, men jag fick beröm för det jag skrev under kursen, vilket motiverade mig ytterligare.

När året på Malta hade gått, hur långt hade du kommit då?

Då hade jag ett manus i min hand. Mitt första utkast av boken skrev jag på 6 veckor, därefter satt jag och bearbetade texten. Jag gjorde hela bearbetningen själv med den kunskap jag fått från kursen. Jag hade inga kontakter i bokvärlden och ingen direkt att fråga.

Men när jag kom hem till Sverige igen med mitt färdiga manus ville jag visa manuset för någon professionell som vet hur man skriver deckare. Då kontaktade jag Sören Bondesson. Jag hade hört talas om honom och hade köpt hans bok ”Konsten att döda”, som hade följt med mig under min tid på Malta. Jag mailade och frågade om han kunde tänka sig att lektörsläsa mitt manus, vilket han senare också gjorde. Efter jag bearbetat mitt manus ytterligare en gång, skickade jag sedan iväg mitt manus den vanliga vägen till flera olika förlag. Jag gick in på förlagens hemsidor för att se hur man skulle gå tillväga – på den tiden var man tvungen att skicka in papperskopior till förlagen. Det stod även att förlagen behövde 3 månader på sig för att återkomma.

Jag fick höra från alla håll att det var i princip omöjligt som debutant att få ett deckarmanus utgivet. Förlagen får in tusentals manus varje år. Även om jag trodde stenhårt på min idé, insåg jag att chansen var väldigt liten. Jag hade förberett mig på lång väntan, men fick svar från det första förlaget efter bara en vecka. Allt gick så fort. Jag kommer ihåg än idag hur jag satt på mitt jobb på polisen, fick samtalet från förlaget och höll på att ramla av stolen! Senare samma dag mailade ytterligare ett förlag och på den vägen fortsatte det till att hela tio förlag hörde av sig och ville ge ut boken!

Hade du någon hjälp i processen att prata med förlagen?

Nej. Det var svårt. Jag hade ingen agent heller. Jag skötte allt själv. Att förhandla kan vara svårt i sig, men nu visste jag dessutom inget om bokbranschen. Vilket förlag ska jag välja? Ska man välja ett stort förlag som har många andra författare, eller ett litet där man kanske får mer utrymme?

Så jag var på möten hos förlagen. Ett av dem ville att jag skulle göra vissa ändringar av manuset som jag absolut inte ville. Även om de var väldigt intresserade så skulle ett samarbete inte ha fungerat då jag upplevde att de inte hade förstått vad jag ville förmedla med berättelsen.

Tillslut valde jag ett av Bonnierförlagen, Wahlström & Widstrand, för det kändes som om de hade förstått poängen med boken och vad jag ville med detta. Det var ett större förlag och där har jag stannat. Jag är glad att jag valde det och det har känts helt rätt hela tiden.

Fanns det någon gemensam tanke hos alla de förlag som var intresserade av boken?

Ja, alla påpekade att mitt manus var helt annorlunda än allt annat de hade fått in tidigare i just den här genren. Eftersom det var så många förlag som hörde av sig, förstod jag att jag har skrivit något som kan intressera väldigt många.

Har du någon agent idag?

Ja.

Hur lång tid tog det från att du skrev avtal hos förlaget tills att du skaffade en agent?

Det gick ganska fort. Jag skrev mitt första bokkontrakt och förhandlade själv. Men därefter skaffade jag en agent, Jonas Axelsson på ”Partners in Stories”. Senare bytte Jonas bana, vilket ledde till att jag bytte agent, så idag jobbar jag istället med ”Bonniers Rights” där jag känner mig väl omhändertagen.

När jag skulle skriva andra boken jobbade jag heltid på polisen och det blev bara för mycket för mig. Jag satt på dagarna och utredde brott och på nätterna skrev jag. Det var ohållbart. Under tiden sålde Jonas snabbt in boken till många länder utomlands, vilket ledde till att jag plötsligt hade råd att skriva på heltid. Det gjorde att jag sa upp mig hos polisen. Jag ville satsa på mitt skrivande. Om det inte skulle funka, kunde jag ju alltid gå tillbaka till polisen och utreda brott igen. Det gäller att ta vara på chansen nu, tänkte jag.

När jag väl hade sagt upp mig och inte behövde sitta på polisstationen varje dag, kom nästa tanke: varför måste jag sitta i Stockholm och skriva? Så idag bor jag på Malta permanent.

När flyttade du till Malta?

Jag flyttade samma år som första boken kom ut, år 2014.

Så du skriver böcker på Malta som utspelar sig i Stockholm? Är det inte svårt?

Jag har ju levt hela mitt vuxna liv i Stockholm. Jag har jobbat på polisen och sett många olika brottsplatser i Stockholm. Jag ser inte detta som ett problem. Dessutom reser jag ju till Stockholm då och då och hälsa på. Även om jag är uppväxt i norra Sverige.

Jag skildrar ofta ett mörkt, grått och regnigt Stockholm. När jag sedan kommer till Stockholm ser jag omgivningen på ett nytt sätt, jag har nästan glömt hur grått det verkligen är då jag sitter där i solen och skriver. Jag tycker att det är bra att få lite perspektiv på den miljö jag skildrar.

Hur ser din skrivprocess ut? En vanlig skrivdag?

Det har sett lite olika ut. Jag, precis som Leona, ifrågasätter det här med att leva ett inrutat liv. Jag försöker att inte vara för strikt. Att man inte behöver skriva på samma tid varje dag. Jag är morgontrött och får därför inte så mycket gjort på förmiddagarna. Ibland kan jag sitta uppe på nätterna och skriva. Jag skriver dock varje dag förutom när jag har lanseringar. Jag har inget direkt mål, men tänker att jag helst ska få ihop ett par sidor varje dag. Men jag är inte helt strikt med det heller. Jag märker nu, efter fyra böcker, att även om det går trögt en dag så går det alltid bättre en annan dag. Jag behöver inte oroa mig. Att skriva går lite upp och ner.

Har du någon struktur innan du börjar skriva?

Ja, alla mina böcker har ett tema. Bankrån (bok 1), självmordsbombare (bok 2), organhandel (bok 3) och självmord bland ungdomar (bok 4). Jag har hittills också skrivit tydliga synopsis som jag sedan utgår ifrån under arbetet.

Hur väljer du tema?

Det började med att jag ville beskriva bankrån på ett annat sätt än vad det vanligtvis skildras. Oftast handlar ju dessa berättelser om unga män som skjuter och tar gisslan. Jag såg istället framför mig en sårbar gärningsperson, en 7 årig flicka.

Det är så det går till – jag ser en bild framför mig och det blir sedan prologen till mina böcker.

Hur många böcker i serien har du tänkt att skriva?

Jag har tänkt 5 böcker. Nästa bok kommer alltså att vara den sista.

Från första början ville jag bara få ihop en bok. Därefter tänkte vi att det skulle bli tre böcker. Men under tidens gång har det dykt upp så många idéer att jag behövde fler böcker för att få plats med det jag ville berätta.

Kan du lämna Leona sen?

Jag tror det. Jag hoppas det. Jag har ju levt med henne så många år att det nog blir med blandade känslor. Men jag har så många andra idéer nu som också måste få komma fram.

Kan du inte berätta lite om karaktären Leona?

Min tanke från början var att skriva om en kvinna/polis/mamma som inte beter sig som förväntas av samhället. Det var viktigt för mig att hon var normbrytande. Leona är en polis som hela livet strävat efter att passa in, och leva det perfekta Svenssonlivet. När hon tillslut har lyckats med det och är gift, har två barn, en kärleksfull man, ett bra jobb, och ett stressigt vardagsliv i Stockholm, börjar hon ifrågasätta allt, och inser att hon inte klarar av att leva upp till kraven längre. Hon bestämmer sig för att bryta sig loss och hamnar då på en mycket farlig – till och med brottslig – bana.

Är det en typ av karaktär som du saknat, eller är Leona ditt eget alter ego?

Jag tycker själv om att ifrågasätta normen. Om kvinnor beter sig på ett annat sätt än vad som förväntas så är människor så hårda på att döma dem, både i samhället och på sociala medier. Speciellt märker jag hur mycket kritik mammor får. Jag tycker att det är viktigt att ifrågasätta det. Det är också stor skillnad på vilket utrymme kvinnor och män har i detta. Om en man jobbar mycket och inte tar ansvar hemma är det ingen som höjer på ögonbrynen, men om en kvinna gör det, så får hon direkt höra att så där kan man inte göra. Det tycker jag är intressant att skildra.

Sedan går ju Leona över gränser. Hon bestämmer sig för att bryta sig loss från livet som hon byggt upp. Hon har byggt upp en fasad utåt, som hon nu bryter sig loss ifrån. Det leder till att hon försätter sig i minst sagt problematiska situationer.

Du skriver i jag-form, vilket är ovanligt i deckargenren, hur tänker du där?

När jag skrev mitt första manus gjorde jag inte det. Men Leona är en ganska komplicerad person att skildra då hon har empatisvårigheter. Jag ville komma närmare henne som karaktär och lekte lite med att skriva med jag-form och tyckte det fungerade bättre.

Du beskriver inte hur Leona ser ut?

Jag har någonstans beskrivit någon annan som ser henne utifrån, men annars så undviker jag det, det stämmer. Jag beskriver inte utseenden på mina karaktärer generellt mycket alls. Jag gillar det. Jag tycker att man ska få bilda sig en egen uppfattning. Vissa personer vill jag beskriva tydligare för handlingens skull, andra inte.

Men jag tänker henne inte alls som mig utseendemässigt. Jag har velat ha en huvudkaraktär som är långt ifrån mig. Det har varit skönt.


Vad tror du är din styrka som författare?

Jag har strävat efter att skriva något som känns nutida och nytt. Jag är väldigt intresserad av samhällsfrågor och vill gärna plocka upp det i mina böcker. Jag tycker också om att överraska och har med många vändningar i böckerna. Spänning, originella brott, oväntade twistar och en ovanlig huvudkaraktär tror jag är det som utmärker serien.

Fotograf: Mikael Eriksson


Vad är den största skillnaden mellan din första bok och din sista?

Jag trodde nog att det skulle bli lättare och lättare för varje bok. Men då ställs man in för andra svårigheter när man skriver vidare på en serie. Då måste man tänka på vad som har hänt och vad som ska hända i framtiden när man skriver.

Jag har ju mycket mer kunskap om skrivande överlag. Jag har lärt mig hur jag själv fungerar och vad jag tycker är roligast att skriva.

Jag har lättare att tänka att den där typen av idé kan jag skildra på ett bra sätt, det visste jag inte från början. Man kan tänka sig en scen i huvudet, men när man skriver ner den, blir det något helt annat. Ibland blir det ännu bättre, och ibland fungerar det inte alls som man tänkt sig.


Hoppar du när du skriver, eller skriver du från första till sista sidan?

Det är lite olika. Den första boken skrev jag inte i kronologisk ordning. Jag börjar alltid med att skriva ett synopsis, en sammanfattning på 3-4 sidor. I den första boken delade jag upp det i olika scener. Det här vet jag ska hända och så skrev jag rubriker på varje scen. Sen vaknade jag på morgonen och tog den scen jag kände för att skriva, oavsett var i berättelsen den låg.

Den andra boken bestämde jag mig för att skriva i kronologisk ordning för att prova något nytt.


Vilket sätt gillar du bäst?

Det är plus och minus med båda sätten. Att skriva den scen jag känner för på morgonen är väldigt skönt då jag bara kan gå på känsla. Men det är svårare att få ihop scenerna på ett bra sätt i slutet. En utmaning.

När jag skrev i kronologisk ordning kunde jag vakna på morgonen och inte alls ha lust att skriva just den scenen som stod på tur.

Jag har precis börjat skriva på den femte boken (vars innehåll är hemligt än så länge). I den nya boken har jag bestämt mig för att vara ännu friare. Jag ska inte skriva ett tydligt synopsis den här gången. Jag vill hela tiden utmana mig och prova nya sätt att skriva på. Men det finns såklart plus och minus med allt. Jag har än så länge inte hittat något ultimat sätt som passar varje gång.


Vad är det sämsta med att vara författare?

Att jobbet är så ensamt. Det är den största skillnaden mot att jobba på en stor polisstation. Jag har ju förlaget att prata med, men i slutändan är jag ju själv.


Vilka läser din bok? Vad har du fått för läsarreaktioner?

Folk skriver till mig och har mycket åsikter om Leona. Hur kunde hon göra så? Man vill att hon ska klara sig. Det tycker jag är så spännande. Det verkar som folk tycker om de olika teman jag har. Ungdomars hälsa har varit starkt. Föräldrar hör av sig och tackar för att jag har tagit upp ämnet. De oroar sig för hur deras ungdomar mår och vad de egentligen gör på nätet.


Hur pass involverad är du i böckernas omslag? Vad tänker du om betydelsen av omslag?

Jag är väldigt involverad i detta. Med den första boken satte vi formen för hela serien. Leona är ju en väldigt speciell karaktär som sticker ut och därför ville vi dra upp hennes namn på framsidan. Varje bok dessutom fått olika färger, utefter respektive tema.

Första boken – kom ut 2014


Vilken är din favoritbok/författare?

Jag kan inte säga en specifik bok, det finns ju så många bra. Som jag sade, innan jag började skriva hade jag knappt läst deckare. Jag har dock alltid varit en läsande person gällande biografier och faktaböcker.

Efter jag började skriva själv, så blev jag nyfiken på hur andra skrev och sedan dess har jag ju läst en del kriminalböcker. Jag har ju en hög hemma som alla andra har, men jag har inte så mycket tid. Jag hittar alltid något i nästan alla böcker som jag känner att det där var häftigt gjort att de skrev sådär. Men nu läser jag på ett annat sätt, jag lägger märke till andra saker när jag själv är författare.


Framtidsdrömmar? Planer framöver?

Just nu har jag lansering av min fjärde bok och därefter ska jag skriva klart min femte bok.

När jag släpper böcker i andra länder så försöker jag alltid se till att åka dit. Nu i februari släpps min andra bok i USA och då åker jag dit. Sedan reser jag även väldigt mycket privat.

Jag kommer att fortsätta skriva. Jag har massor med andra idéer efter Leona. Att fortsätta skriva på heltid och se världen är det som är viktigt för mig.


Om du fick ge ETT råd till en blivande författare – vad skulle det rådet vara?

Försök att hitta det som är unikt med ditt sätt att skriva eller med din bokídé.

Gräv där du står. Jag skrev om brott som jag kunde. Hitta ditt eget sätt.


Mötet med Jenny:

Mitt intryck av Jenny är en liten men stark kvinna, med ett skarpt intellekt. Hon utstrålar värme och genuint intresse för andra människor.

Jag upplever henne som målmedveten, trygg och omtänksam.

Tack för intervjun och lycka till i framtiden!😊

/Brabocker_books

 



Har ni missat min recension av Jennys senaste bok på Instagram?

Här kommer den igen:

Titel: Ur aska i eld
Författare: Jenny Rogneby @jennyrogneby
År: 2018
Sidor: 342
Genre: Roman
Förlag: Wahlström & Widstrand @wahlstromwidstrand
Handling:
Det här är den fjärde boken om polisen Leona, som verkar i Stockholm. Sex ungdomar hittas ihjälbrända ute på Skeppsholmen. Polisen kopplas in och misstänker mordbrand. En tid senare bryter ytterligare en brand ut, den här gången på Centralstationen i rusningstrafik. Återigen är det ungdomar som brinner till döds. En flicka överlever branden, men är dessvärre svårt skadad och nedsövd. Hon är den enda som kan svara på hur detta gått till. Polisen väntar otåligt på att vittnet ska vakna. Under tiden gräver Leona djupare i fallen och inser att de hänger ihop. Hon upptäcker dessutom att det finns en hemlig självmordslek på nätet som lurar in utsatta ungdomar i mycket farliga saker. Men det måste ju finnas någon som ligger bakom denna lek? Vem är hjärnan bakom allt? Samt var och när ska nästa brand ske?
Leona inser att hon jobbar mot klockan samtidigt som leken eskalerar. Hur många ungdomar kommer att hinna dö innan de kan lösa fallet?
Privat händer det mycket i hennes liv också. Hon har en hemlig plan som inte är helt laglig, samtidigt som hon är känslomässigt involverad i en farlig man. Kommer hon fortsätta med sitt dubbelliv, eller kan hon hålla sig inom lagens ramar denna gång?
Lättläst bladvändare med en huvudkaraktär som jag bara älskar! Mycket skickligt skrivet. Om ni gillar starka kvinnor och vill ha en polisroman som “sticker ur från mängden” rekommenderar jag denna. Mycket bra! 😊🌟📚🔥

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *