Bakom Boken – “Silvervägen”

Bakom Boken – “Silvervägen”

Intervju med Stina Jackson

Foto: Stina Jackson

Första gången jag träffade Stina Jackson var vid nomineringen av Crimetime Specsavers Award 2018 på en restaurang i Stockholm. Jag tror inte vi sa mer än hej till varandra. Efter det har jag läst hennes fantastiska bok och jag vill så gärna veta mer om henne. Eftersom hon bor i USA så fick det därför lov att bli en mailintervju. Så håll till godo.

Vem är hon egentligen, Bakom Boken?

Tre ord för att beskriva dig själv?

Nyfiken, känslosam och introvert.

Har det varit en tanke sedan barndomen att bli författare?

Att skriva böcker har varit den ultimata drömmen så länge jag kan minnas. Redan i första klass förkunnade jag att jag skulle bli författare som Astrid Lindgren. Böcker, pennor och skrivblock har tillhört min arsenal sedan dess.

Vad var det som fick dig att skiva en bok just nu?

Försöken att skriva ett bokmanus började efter en livskris. Jag hade precis hoppat av en juristutbildning vid ett amerikanskt universitet och visste inte riktigt vad jag skulle göra av mig själv. Jag kände mig misslyckad och vilsen och botemedlet blev att skriva. Jag satte upp en rutin för mig själv och började skriva varje morgon, även de dagar som det tog emot. Jag skrev och skrev och skrev, men blev aldrig riktigt nöjd med någonting. Jag har raderat och slängt fler manusutkast än jag kan räkna vid det här laget. Men till sist skedde någonting med texten, en egen röst började smyga sig fram. Här och var brände det till – stycken där orden skimrade. Då visste jag att jag var på rätt väg. Men det tog många år att komma dit.

Vad har du för utbildning i att skriva?

Jag är självlärd.

Hur fick du idén till ”Silvervägen”?

När jag studerade vid universitetet i Colorado såg jag en dokumentär om en motorväg i Kanada där flera flickor och kvinnor har försvunnit under årens lopp. Några har återfunnits mördade medan andra aldrig har hittats. I många fall är det föräldrar, syskon och andra anhöriga som bedriver sökandet efter att polisen har gett upp. Desperationen och saknaden hos de anhöriga lämnade djupa avtryck i mig. Det var just detta ovisshetens helvete som jag ville utforska när jag började skriva Silvervägen och det var så Lelle kom till.

Berätta om huvudpersonen i boken?

Lelle är en man som har förlorat allt men som ändå vägrar att ge upp. Om somrarna lever han i ett slags febrigt tillstånd där all hans vakna tid går åt till att leta efter hans försvunna dotter. Jakten på sanningen om vad som hänt henne är hans enda drivkraft, han lever för letandet.
Jag ser scener i huvudet när jag skriver och det första jag såg när jag började skriva Silvervägen var just Lelle bakom ratten och den ljusa sommarnatten som sträckte ut sig omkring honom. Jag såg honom så tydligt redan från första början. Hans sorg och hans förtvivlan och hans outröttliga strävan. Jag visste att jag ville skriva om en människa som befinner sig mitt i en mardröm, men som ändå kämpar med alla medel för att ta sig ur den, även om det ibland gränsar till galenskap.

Hur går det till när du skapar dina karaktärer?

Jag vet väldigt lite om mina karaktärer innan jag börjar skriva. De får leva sin egna liv på sidorna och ofta slutar det med att jag själv blir överraskad. Det är något av det absolut häftigaste med hela skrivprocessen, att lära känna sina karaktärer.

Du är väldigt duktig på miljöbeskrivningar och själva platsen är nästan som en egen karaktär i sig. Hur tänker du när du jobbar med miljön?

Jag blir så glad att du säger det för det var just den ambitionen jag hade när jag skrev Silvervägen, att naturen och själva platsen skulle få en ledande roll. Mycket bottnade i hemlängtan, ett trängande behov att få skriva mig tillbaka till ursprunget. Jag är ju född och uppvuxen i norra Västerbotten och trots att jag bott i USA nu i en herrans massa år så saknar jag Västerbotten oerhört mycket. Jag tror det är därför många har sagt att jag skriver sinnligt, det är mycket lukter och ljud och smaker. Jag ville verkligen ta mig tillbaka till platsen när jag skrev, och jag ville bjuda med mig läsaren på resan.

Foto: Andrew Kowalyshyn

Hur ser din skrivprocess ut?

Min process är väldigt organisk. Det är alltid nyfikenheten som driver mig. Varje ny berättelse börjar med en önskan om att utforska någonting, det kan vara en känsla, en händelse eller ett moraliskt dilemma av något slag. Skrivandet för mig är ett empatiskt arbete, en längtan att förstå och komma nära. Att få stilla nyfikenheten.
Jag är inte vidare förtjust i synopsis. Även om jag alltid har grundidén och stora delar av händelseförloppet klart för mig, så undviker jag helst att skriva en detaljerad sammanfattning då jag tycker att det förtar spänningen och lusten från själva skapandet. Det måste finnas utrymme för karaktärerna att utvecklas och överraska. Jag tror det är viktigt att låta det undermedvetna ta över titt som tätt. Det är ofta då det bränner till.

Hur ser en vanlig skrivdag ut?

En vanlig skrivdag börjar med att jag kokar kaffe och går ut med hunden. Sen viger jag tre-fyra timmar åt skrivandet. Inspirationen får komma och gå som den vill, skriver gör jag ändå. De där första timmarna på morgonen är viktigast, då fungerar hjärnan som bäst. Jag tycker om tystnad och tända ljus när jag skriver. På eftermiddagarna däremot vistas jag gärna bland människor, då brukar jag sitta på kaféer och redigera och titta på folk.

Hur arbetar du med själva språket när du skriver?

När jag skriver det första utkastet låter jag allting komma som det vill. Jag försöker att vara så snäll och okritisk mot mig själv som möjligt och bara låta lusten styra.
När jag väl har ett första utkast så börjar redigeringen. Det är en mer medveten och skoningslös process och jag skriver om väldigt mycket. Jag liknar det vid att baka – det är under redigeringen som manuset går från degklump till gräddat mästerverk.

Hur lång tid tog det från idé till färdig bok?

Det första fröet till Silvervägen såddes minst fem år innan boken var klar. Jag påbörjade berättelsen flera gånger i olika former men det dröjde innan jag verkligen var redo att skriva den. Innan verktygslådan var komplett. När jag väl började skriva tog det drygt ett år innan jag hade ett första utkast.

Är det självklart för dig att skriva på svenska, eller har du funderat på att skriva på engelska istället?

Jag skrev på engelska en sommar. Det är ett språk som känns väldigt hemma för mig, men samtidigt så kommer svenskan alltid ligga närmast. Svenskan går under huden på ett sätt som engelskan nog aldrig kommer göra.

Hur gick det till när du som debutant fick bokkontrakt med förlag?

Efter påtryckningar från min käre make så skickade jag till sist ett manus till flera olika förlag. En månad senare trillade den första standardrefusen in och snart följde ytterligare några. Men jag fick även ett par så kallade positiva refuseringar med mer detaljerad feedback, vilket gjorde mig helt sanslöst glad i det skedet. En sådan refusering kom från Albert Bonniers förlag där en redaktör skrev att jag hade “vad som krävs för att skapa levande litteratur”. Den meningen levde jag på länge. När jag sedan skrivit klart Silvervägen bestämde jag mig för att enbart skicka det manuset till Albert Bonniers. Och efter ett par varv med feedback och omskrivningar så blev jag till sist antagen. Den dagen glömmer jag aldrig.

Var hämtar du din inspiration?

Jag hämtar inspiration överallt – från böcker, filmer, poesi, nyhetsartiklar, samtal på gatan. Jag tycker om att iaktta och lyssna. Det är alltid nyfikenheten som styr. När jag umgås med andra tar jag ofta på mig en aktiv lyssnarroll, nästan som en terapeut. Att prata om mig själv däremot är mindre kul, jag känner ju redan mig själv.

Vad är svårast/bäst med att vara författare?

Det svåraste för mig med författarlivet är den offentliga rollen, jag är en ganska blyg och inbunden person som skyr rampljuset. Det bästa är att få ägna mig åt daglig eskapism.

Hur hanterar du att bo i USA och skriva en historia som utspelar sig i Sverige?

Jag tror faktiskt att distansen var avgörande för att jag skulle kunna skriva om mina hemtrakter. Tack vare att jag bor utomlands så fick jag chansen att se platsen med nya ögon och hade jag haft den västerbottniska skogen utanför dörren varje dag medan jag skrev hade det varit svårare att försvinna in i min fiktiva värld. Samtidigt har jag ju familjen och släkten kvar i Väster- och Norrbotten så verkligheten kändes aldrig långt borta.

Vad har du fått för läsarreaktioner ?

Att den väcker känslor, att man bryr sig om karaktärerna. Många säger att de uppskattar stämningen och atmosfären.

Vilka är det som läser din bok?

Läsarna verkar vara en bred grupp, både äldre och unga, kvinnor och män. Det känns kul!

Vad vill du förmedla med din bok?

Ingenting särskilt. Min förhoppning är att läsaren ska göra den till sin.

Vad tror du är din styrka som författare?

Jag tror att det är nyfikenheten, att jag hela tiden vill veta vad som försiggår i människors huvuden och att jag i mina försök att ta reda på det fantiserar ihop mina egna svar. Nyfikenheten är en oerhörd kreativ kraft.

Foto: Andrew Kowalyshyn

Vad tror du är nyckeln till att just ”Silvervägen” fått sådana framgångar?

Jag önskar att jag visste vad nyckeln till Silvervägens framgångar är, men ärligt talat så vågar jag inte ens spekulera.

Vilket pris/nominering känner du dig mest stolt över?

Deckarakademins pris för Bästa Kriminalroman är jag otroligt glad och stolt över. Det känns även väldigt stort och ärofyllt att ha nominerats till Årets Bok av Bonniers Bokklubbar.

Känner du stor press inför att nästa bok måste bli ännu bättre, eller känner du en trygghet/lugn i den erfarenhet du nu har?

Det har funnits stunder när framgången förlamat mig, men det har ju samtidigt varit en fantastisk upplevelse. Visst känner jag press, men aldrig när jag skriver, och det är jag tacksam för. Skrivandet har alltid varit min största verklighetsflykt och glädjekälla och så kommer det alltid att vara, oavsett eventuella framgångar och misslyckanden.

Vad anser du utmärker en bra bok generellt?

Att man inte kan sluta läsa.

Har du någon favoritbok/författare?

“Vägen” av Cormac McCarthy, “Winter’s Bone” av Daniel Woodrell och “Den Stora Skrivboken” av Agota Kristof är några av mina största läsupplevelser.

Vilka är dina närmaste planer?

Just nu håller jag på att redigera vad som förhoppningsvis kommer att bli nästa bok. Och så peppar jag för Gotlands deckardagar som äger rum i augusti.

Om du fick ge ETT råd till en blivande författare – vad skulle det rådet vara?

Skriv, läs, skriv – hitta din egen röst.

Mötet med Stina:

Eftersom detta blev en mailintervju kan jag inte säga så mycket om Stina som person. Mitt korta intryck är en blyg, ödmjuk och stark kvinna.

Jag hoppas att jag får möjligheten att träffa henne vid något annat tillfälle och prata mer.

Tack för intervjun och lycka till i framtiden! 😊

/Brabocker_books

Har ni missat min recension av Stinas bok på Instagram?

Här kommer den igen:

Titel: Silvervägen
Författare: Stina Jackson @stina_jackson
År: 2018 
Sidor: 296
Genre: Spänningsroman
Förlag: Albert Bonniers förlag @albertbonniersforlag
Handling:
Boken utspelar sig i norra Sverige längs den väg som kallas Silvervägen och går från Skellefteå, Arvidsjaur, Arjeplog fram till norska gränsen.
För tre år sedan försvann Lelles 17 åriga dotter, Lina, då hon stod och väntade på bussen vid just denna väg. Sedan dess kör Lelle runt och letar efter Lina, natt efter natt. Allt kretsar kring hans dotters försvinnande och inget annat i livet betyder något längre. Hans fru har lämnat honom och träffat en annan man, arbetet som lärare på skolan sköter han på rutin. Folk i trakten börjar tycka att han är alltmer konstig.
En dag kommer den 17 åriga Meja till byn tillsammans med sin psykiskt instabila mamma. Mamman har träffat en man via nätet som de flyttar hem till. Mot sin vilja blir Meja fast i den norrlänska byn utan några vänner. Tills hon träffar någon speciell…
Så en dag försvinner ytterligare en flicka spårlöst. Flickan är till utseendet nästan en kopia av Lina och Lelle är övertygad om att det är samma gärningsman. Hans jakt som nu pågått i tre år och där han nästan gett upp, får en nytändning.
Vad är det egentligen som hänt Lina? Var finns hon? På vilket sätt påverkas historien av att det kommer in en utomstående 17 årig flicka till byn? Vem är skyldig och vem är offer?
Det här är en långsam, välskriven bok full av suggestiv spänning, fantastiska miljöbeskrivningar och personskildringar. Upplösningen är skrämmande och tar andan ur läsaren. Fantastiskt skickligt skriven, speciellt med tanke på att det är en debutroman. Jag är imponerad! 😊✨📖
#silvervägen#stinajackson#arvidsjaur#arjeplog#försvunnen#dotter#17år#busshållplats#natur#köra#bil#leta#envis#sökande#svar#hemligheter#destruktiv#nyman#vänner#polis#gåta#debutant#albertbonniersförlag#brabocker#boktips#books

Author: Brabocker Bokformen

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Tina Danielsson
För skrivhjälp, maila: tina@bokformen.se
För recensioner och intervjuer, maila: brabocker@outlook.com

En del av Litterära Konsulter


Copyright 2018. Brabocker Bokformen.