Bakom Boken – “Eldslandet”

Intervju med Pascal Engman

Jag träffade Pascal första gången på bokmässan i september 2018. Det var ett kort möte och vi utväxlade endast några få ord.
Nu sågs vi igen, flera månader senare, på hans kontor i Stockholm

Jag har läst båda hans böcker, imponerats av hans driv och är så nyfiken på författaren.

Vem är han egentligen, Bakom Boken?

Tre ord för att beskriva dig själv?

Nyfiken, snäll, älskar människor.


Vad ville du bli när du var liten?

Först ville jag bli fotbollsspelare, sedan ville jag bli läkare.

Jag var bra på svenska och på att skriva uppsatser i skolan, men det var inget jag ville bli. Jag tänkte mig inte en framtid som författare. Möjligtvis som journalist, men jag tvekade lite, eftersom min morfar var en väldigt framstående journalist. Han hade ett TV-program som hette Kvällsöppet på 70-talet och var även chefredaktör på Aftonbladet en tid. Jag kände att jag aldrig skulle nå upp till hans höjder. Dock i efterhand tänker jag att han nog skulle blivit glad över att jag trots allt slog in på den här banan.


Vad var det som gjorde att du ändrade dig?

År 2010, när jag var 24 år, läste jag Alex Schulmans blogg och tyckte att han skrev så roligt. Kan man skriva såhär roligt, då är det nog kul att vara journalist, tänkte jag. Det ledde till att jag skrev ihop en krönika som jag skickade ut till nästan varenda redaktion i Sverige. Alla sa nej, utom Trelleborgs Allehanda. Chefredaktören bjöd dit mig på lunch. Så jag tog bilen till Trelleborg och åt lunch med honom. Efter lunchen frågade han om jag skulle till Malmö, men då berättade jag att jag bodde i Stockholm. Han blev så imponerad av att jag åkt ända ifrån Stockholm för att äta lunch med honom, att han gav mig en uppgift. ”Gör en bröllopsbilaga åt oss”, sa han. Det var då Kronprinsessan Viktoria skulle gifta sig. Jag fick två veckor på mig att göra den, men jag gjorde klart den på två dagar. Han var nöjd. Därefter skulle deras kulturredaktör gå på semester och då fick jag vikariera för honom som kulturredaktör i två månader. På den vägen är det. En hel del tur, men även mycket hårt arbete.


Hur kom boken ”Patrioterna” till?

Jag hade en idé i huvudet och tog tjänstledigt från Expressen, åkte till Chile för att skriva i tre månader under januari-mars år 2016. Jag hade en person som korrläste texten och kom med synpunkter, men i övrigt skrev jag allt helt själv. När jag kom hem var manuset klart och jag skickade ut det till flera förlag. Jag fick ja från tre av förlagen och av dessa valde jag Piratförlaget.

Jag fick bokkontraktet helt klart i december 2016 och under den tiden jobbade jag vidare på Expressen som vanligt.


Vad hände sedan?

Jag hade då jobbat på Expressen i 5 år och byggt upp ett stort kontaktnät. Bland annat kände jag PR-konsulten Christina Saliba. Jag sa till Christina att jag ville satsa på mitt författande och då ville hon att jag skulle skicka manuset till henne. ”Om du vill satsa på det här, kom och jobba för mig ett tag”, föreslog hon. Men när Christina läst manuset ändrade hon sig och sa att hon istället skulle jobba för mig – eftersom hon trodde att boken skulle bli en supersuccé. Då sa jag upp mig från Expressen och satsade fullt ut på mitt författande.


Du fick tidigt en egen agent?

Det stämmer. Då Christina Saliba började jobba för mig tog hon in Jocke (Joakim Hansson) från Nordin Agency, som nu är min agent. Jag fick 8 utlandskontakt på en månad! Dessa kontrakt ledde till att jag fick så pass mycket pengar att jag inte behövde jobba extra längre, utan kunde leva på pengarna och skriva en ny bok. Så jag åkte till Chile igen under januari-mars år 2018 och skrev Eldslandet. Manuset blev klart på 2,5 månad. Sedan kom boken ut i september 2018. Det gick väldigt fort.


Hur jobbar du med redigering?

Mina manus är väldigt färdiga när jag lämnar ifrån mig texten. Det behövs inte särskilt mycket redigering. Det arbetet går väldigt fort. Jag har dock vissa småord som jag överanvänder och som min redaktör stryker. Jag är medveten vilka ord det är och försöker bättra mig. Jag vill alltid veta vilka ord som stryks och ändras i min text så jag kan förbättra mig inför framtiden.

Foto: Magnus Ragnvid


Vad är din utmaning?

Jag vill att mitt språk ska utvecklas och bli bättre. Min utmaning är att jobba mer med språket och skriva ännu bättre manus i framtiden, som helst inte behöver redigering alls.


Hur går det till när du skriver?

Om vi tar t ex Eldslandet så var det tre händelser som påverkade mig:

  1. Det skedde ett spektakulärt butiksrån på Biblioteksgatan (briljant inledning på en bok)
  2. 500 flyktingbarn försvinner från Sverige varje år (vilket är mycket skrämmande)
  3. Min pappa kommer från Chile, så jag har alltid känt till att nazistkolonin finns där.

Hur får jag då ihop dessa tre händelser till en bok? Jag sätter mig framför datorn och så skriver jag om dessa tre händelserna och funderar mycket kring dem. Därefter sätter jag upp kapitel och skriver in händelser per kapitel i ett word-dokument.

Jag har en väldigt strikt mall innan jag börjar skriva. Jag vill ha full koll så jag inte kan drabbas av skrivkramp eller så. Jag skriver en händelse och sedan skriver jag ner varför den ska hända. Vad tillför den min berättelse?

Dock vet jag aldrig hur boken ska sluta. Den sista tiondelen håller jag öppen, eftersom saker kan ändra sig under tidens gång man skriver. Men de övriga tiondelarna har jag full koll på!


Skriver du texten i den ordning vi som läsare sedan läser den?

Jag skriver exakt så. Av den enkla anledningen att jag själv tröttnar. Jag behöver få byta karaktär för att hålla igång min skrivlust. Så länge jag har min röda tråd nedskriven på papper, blir det aldrig något problem. Jag skulle naturligtvis kunna skriva klart en berättelse i taget innan jag flätar ihop historien, men jag tycker att detta sätt är mer lustfyllt.

Jag hade ett parti i ”Patrioterna” som jag lämnade tomt och som jag sedan gick tillbaka och fyllde i, när boken i övrigt redan var klar. Det var det tråkigaste jag någonsin gjort! Då bestämde jag mig för att aldrig mer göra så. Jag skriver därför precis som läsaren få läsa, och följer själv med i historien på samma sätt.


Hur lägger du upp din skrivtid?

Jag skriver varje dag kl. 09-13. Jag behöver inte mer. Fyra timmar per dag. Eftersom jag jobbat på Expressen så har jag lärt mig att skriva snabbt. Men jag har inga krav på hur mycket jag behöver prestera varje dag. Vissa dagar skriver jag fem sidor, andra dagar bara en halv.

Jag sitter inte och skriver hela tiden under dessa fyra timmar. Ibland sitter jag och spelar gitarr, ibland sitter jag och kommer på nya detaljer till berättelsen.

Anledningen till att jag kan sitta så pass lite är att jag redan tänkt ut mycket av historien i huvudet innan. Det behöver bara komma ut på papper.


Skriver du endast några få månader om året?

Nej. Jag sitter och skriver även under de perioder då jag inte skriver på en bok. Då tar jag fram datorn och sitter på caféer. Jag hittar på historier, olika karaktärer. Skriver lustfullt om det jag känner för.


Vad är roligast med att vara författare?

Jag vill att alla ska kunna läsa det jag skriver. Mitt språk är väldigt lätt. Jag skriver ju kvällstidningsprosa, inget avancerat. Jag började skriva för att jag ville att mina killkompisar, som inte läser, ska börja läsa. Många kompisar hör av sig nu och berättar att de lyssnat på böckerna och tycker att de är bra. Jag får även feedback av många unga killar hör av sig och läser. Det är kul.

Jag tror att det är väldigt svårt för ungdomar att välja en bok istället för det lätta utbud av information de ständigt har på nätet. Jag läste mycket då jag växte upp. Men jag hade ju inte Netflix eller Playstation då.

Journalistiken konkurrerar med så mycket olika flöden idag. Människor har idag mindre tid samtidigt som utbudet runt omkring av nöjen är enormt. Man kan se vad som helst när som helst. Det är inte så konstigt att läsandet har minskat. Men det är roligt att ljudböcker ökar.


Vad är din styrka som författare?

Jag är bra på att sätta ihop en historia. Jag ser på mycket TV-serier, sätter ihop mina böcker efter den typen av dramaturgi och flätar samman. Snabbt, intensivt och spännande.


Hur märker du att du har utvecklats mellan dina två böcker?

Jag har utvecklats jättemycket! Patrioterna är en rak historia. Det handlar om tre högerextremister som upprättat en dödslista på journalister. Det är den röda tråden genom hela boken. Jag förlitade mig lite för mycket på aktionscener. Jag trodde att man konsekvent var tvungen att växla mellan sina karaktärer i olika kapitel. Att hade man tre karaktärer så skulle de vara med i var tredje kapitel – jag visste inte att man kunde byta ordning. I Patrioterna är det våld som driver handlingen framåt.

I Eldslandet fördjupade jag karaktärerna mer. Eldslandet är mycket bättre dramaturgiskt och författarmässigt, även om jag kanske har mer känslor för Patrioterna eftersom det är min första bok.


Varför valde du en kvinnlig huvudkaraktär efter den första boken?

Dels för att det är fler kvinnor som läser och jag vill att de ska kunna relatera. Dels för att jag inte känner till lika mycket om kvinnor, eftersom jag själv är en man. Det är roligare att skriva om kvinnor för då får jag göra mer research.


Hur tänker du nu när du ska skriva en uppföljare?

Jag kände inte så stor press när jag skrev Eldslandet, men nu inför tredje boken börjar jag känna av pressen. Jag är skitnervös. Men jag tycker så mycket om Vanessa att jag ändå vill fortsätta skriva om henne oavsett.

Jag sitter mycket och tänker på trådar som jag kan spinna vidare på. På olika karaktärer och hur de ska utvecklas. Jag har aldrig skrivit en uppföljare tidigare och tror att det är mycket svårare. Hur mycket ska man berätta om sina karaktärer i början och hur mycket ska man vänta med till kommande böcker?

Jag har som plan att, som research, läsa olika utgivna uppföljare, för att se hur andra skriver – så jag lär mig.


Vad kan du berätta om kommande bok?

Jag håller just nu på att skriva synopsis. Den handlar om Incelrörelsen.

Jag läser på och pratar med folk som är insatta i ämnet. Jag tycker att det är viktigt att mina historier ska utgå från en verklig händelse och vara realistiska.


Vilka läser dina böcker?

Jag tror att det är mycket fler kvinnor än män som läser, det märker jag på de som hör av sig. Precis som med alla böcker – det är kvinnor som är smarta och läser.

Men jag tror även att det är en hel del unga killar som får mina böcker i present av sina mödrar.


Hur gör du research?

Jag intervjuar. Jag har många olika kontakter. Jag känner folk som jobbar inom bland annat polisen och det militära. Sen läser jag såklart mycket och googlar. Nätet är fantastiskt.


Får någon läsa under tiden du skriver?

Ja, jag låter min flickvän läsa varje dag under tiden jag skriver. Jag tycker det är svårt att läsa något jag själv har skrivit och säga om det är bra eller inte. Men det är min flickvän bra på, hon säger direkt om det är bra eller dåligt, om det är något man vill läsa mer av eller inte.


Vad är den största fördomen du möter om dig själv?

Eftersom jag jobbat på kvällstidning så tror många att jag är så hård och det är jag verkligen inte. Aldrig varit. Folk tror att jag är tuff, fastän jag egentligen är en riktig mjukis.

© 2017 Fotograf Anna-Lena Ahlström


Har du fått något bra råd på vägen som du vill dela med dig av?

Fredrik Backman gav mig ett bra råd, att man ska lita mer på läsaren. Man behöver inte ha aktion i varje kapitel.


Favoritbok/författare?

Min favoritbok alla kategorier är ”Utvandrarna” av Vilhelm Moberg (från år 1949). Jag läser nästan bara gamla författare.


Varför föredrar du gamla författare?

Läsningen är en verklighetsflykt för mig då jag bara vill njuta. Jag tycker om språket i dessa romaner som är långt ifrån det språk jag själv skriver.

Läser jag moderna deckare känns det mer ett jobb för mig och jag tänker på trådarna och hur den är uppbyggd. Jag tycker även det blivit svårt att se på TV-serier idag utan att tänka på dramaturgin. Ibland kan jag läsa en ny deckare som blivit omtalad för att se vad just den här författaren har gjort bra. Men därefter så återvänder jag till att läsa ”Mina drömmars stad” eller ”Utvandrarna” igen.


Vad har du för litterära förebilder?

Hemingway, Moberg och Fogelström. Dessa författare har jag läst om massor med gånger.


Några moderna författare som du tycker om?

Malin Persson Giolito är otrolig. Kvinnliga författare är så mycket bättre än männen på att väva in karaktärernas personliga berättelser i den övriga historien.

Men jag tycker även om Alex Schulman, Fredrik Backman, GW Persson och Jan Guillou, för att nämna några.


Vad händer framöver?

I december 2018 åker jag till Chile och skriver den tredje boken som jag håller på att planera nu. Jag har med mig min flickvän, som hjälper mig en stund varje dag med att läsa mina texter.


Hur kommer det sig att du skriver dina böcker i Chile?

Det är skönt att åka och skriva i Chile av flera skäl. Klimatet är bättre. Nu är det högsommar där och sedan är det väldigt lugnt i norra Chile där vi bor. Jag har bott i Chile tidigare med min familj och känner mig hemma. Mina föräldrar har ett ställe där. Min syster bor där nu. Jag sitter i ett arbetsrum och ser ut över bergen medan jag skriver.


Drömmar / planer?

Mina närmaste planer är att skriva två till böcker om Vanessa Frank. Det är vad jag vet just nu.

Någon gång i framtiden, när jag blivit mer erfaren att skriva, vill jag skriva mer mot drama. Jag är inte tillräckligt skicklig än, men det kan vara ett mål att sikta mot.

Jag skulle vilja skriva en historisk roman om emigrationen från Sverige till USA. Men det ligger flera år fram i tiden. Vi får se vad som händer…


Om du fick ge ETT råd till en blivande författare – vad skulle det rådet vara?

Att ha storyn klar på papper INNAN du sätter dig ner och börjar skriva. Jag tror att det är enormt svårt att improvisera sig fram under tiden. Dels för att det är så stora textmassor att man inte kan hålla allt i huvudet och för att kunna se den röda tråden i berättelsen. Att påminna sig om vad som är kärnan i berättelsen, vad berättar jag om. Även om man har massor med lösa trådar.


Mötet med Pascal

Mitt intryck av Pascal är en person man omedelbart tycker om .
Jag upplever honom som genuin och ödmjuk.

Tack för intervjun och lycka till i framtiden!😊

/Brabocker_books

 


Har ni missat min recension av Pascals senaste bok på Instagram?

Här kommer den igen:

Titel: Eldslandet
Författare: Pascal Engman @pascalengman
År: 2018
Sidor: 517
Genre: Spänningsroman
Förlag: Piratförlaget @piratforlaget
Handling:
Här har vi en tegelsten fylld med spänning från första till sista sidan! 
Genom att stjäla kundlistan i en mycket exkusiv klockbutik i Stockholm får man uppgifter på rika människor. Människor man sedan kan kidnappa och begära lösensumma för. En kidnappningshistoria som därefter går vidare till andra, mer oväntade offer…
I Chile finns det ett hemligt sjukhus som driver organtransplantationer till rika människor över hela världen. Organ från fattiga och utsatta barn/ungdomar som inte har något alternativ…
Liksom i den tidigare boken “Patrioter” vävs många olika människors liv samman i en historia. Vi får möta: Nicolas Paredes – fd militär, jobbar nu som diskare och tar hand om sin syster Maria som är handikappad, Vanessa Frank – en tillfälligt avstängd polis pga rattfylla, Carlos – en patron från Chile som bestämmer över andras liv utan att blinka, men som en dag träffar en kvinna, Consuelo, som påminner om hans förflutna, Natasja – en ung tjej som flytt till Sverige och lär känna Vanessa, Ivan – Nicolas kriminella barndomsvän m fl.
På ett mycket skickligt sätt vävs deras liv samman. Boken är en blandvändare med korta kapitel som lockar till vidare läsning. Det här är första boken med polis Vanessa Frank i huvudrollen och jag ser fram emot att läsa mer om henne – och förstås mer av Pascal. 😊📚✨

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *