Bakom Boken – “Det man inte vet har man ingen aning om”

Foto: Brabocker

Intervju med Josephine Almanakis

Jag träffade Josephine första gången på Bokmässan i Göteborg år 2017 i hennes gula monter, fylld av böcker. Både montern och hon själv lyste upp hela mässan!

Nu har vi träffats igen, på ett café i Stockholm och pratat skrivande.

Vem är hon egentligen, Bakom Boken?


Tre ord för att beskriva dig själv?

Glad, engagerad och klassisk storasyster (dvs ansvarstagande, projektledande)


Vad fick dig att skiva en bok?

Jag har alltid gillat att skriva. Jag har skrivit brev till kompisar och jämt skrivit små lappar till folk i min närhet. Tanken att skriva en bok har funnits länge. Några kompisar rekommenderade Skrivarakademin och jag anmälde mig till en nybörjarkurs sommaren 2013. Där fick jag som en uppenbarelse ”varför har jag inte gjort detta tidigare?”

Vid den tidpunkten hade jag redan en story i huvudet som jag bollade mycket med min ena bror. Efter kursen började jag skriva på det som sedan blev min första bok.


Vad har du för utbildning i att skriva?

Jag är utbildad journalist. Sedan har jag gått flera skrivarkurser på Skrivarakademin.

När jag väl kom igång blev skrivandet alltmer intensivt och jag gick fler kurser. Där lärde jag känna andra skrivande människor.

Vi var några stycken som trivdes ihop och vi startade en skrivklubb. Varannan vecka läste vi varandras texter och gav feedback. Klubben gjorde att man fick deadlines och var tvungen att skriva hela tiden. Jag lärde mig massor av detta.


Hur fick du idén till boken?

Jag hade bestämt att mina huvudpersoner skulle ut och resa, men jag visste inte hur eller varför. Jag har själv både cyklat och gått Caminon, där boken utspelar sig. Jag hade landat i att det var både en bra miljö som jag kände till väl och ett bra verktyg för min berättelse. Caminon är en enda väg, vilket passade då mina karaktärer skulle resa efter varandra.


Vilket tyckte du själv bäst om, att cykla eller gå Caminon?

Första gången gick jag och tyckte att det verkade lyxigt för de som cyklade. Andra gången cyklade jag och insåg hur jobbigt det var. Om jag skulle göra Caminon igen så skulle jag definitivt välja att gå.


Berätta lite om din bok och beskriv karaktärerna?

Pressbild

Det är en feelgood med humor och knäppa karaktärer. Några av dem är inspirerade av verkliga personer och andra inte. Graciela är till utseendet och i sin starka personlighet inspirerad av min mammas bästa väninna. George har fått ärva min ena brors superpedantiska sätt, men rejält överdrivet. Min pappa heter George, därför ville jag ha med namnet. Ben kommer från vår hund Benson.

Sedan har jag naturligtvis plockat från många i min omgivning och skapat egna karaktärer. Alla som har känt igen sig har, som tur är, gillat bokkaraktärerna.

 

Du har alltså lagt ner väldigt mycket kärlek och en stor del av ditt eget liv i den här boken?

Ja, till viss del. Det är många saker från min omgivning som jag plockar med. T ex att jag på ett ställe skriver ”avacadoröst”. Bara mina närmaste vet vad det kommer ifrån, vilket är en allergisk reaktion som Gunilla, i boken Graciela, får när hon äter avokado. Jag gillar att ta med sådana detaljer som ger något extra till några få invigda.


Hur ser din skrivprocess ut? En vanlig skrivdag?

Jag har ingen ”vanlig” dag, eftersom det ser väldigt olika ut för mig. Jag jobbar heltid och ibland jobbar jag alldeles för mycket. Jag är dock väldigt disciplinerad. Har jag bestämt att jag ska skriva en dag så gör jag det, oavsett hur trött jag är eller om jag saknar inspiration.

Bestämmer jag mig för något så genomför jag det. Oftast skriver jag på helgen eller när jag är ensam hemma.


Har du förändrat något i din skrivprocess nu när du skriver på din andra bok?

Nej, jag skriver på samma sätt, men jag försöker tänka ut berättelsen och ha någon form av väg framåt klar för mig. Dock funderar jag på att börja använda Scrivener.


Hur lång tid tog det från idé till färdig bok?

Jag började skriva 2013. Själva råmanuset tog ca 1,5 år. Från att jag började skriva till att boken var helt klar tog det 4 år.

När jag fick mitt första lektörsutlåtande och därefter jobbat om boken, skickade jag in manuset till förlag i början av 2016. Jag skickade bara in till de stora förlagen och blev refuserad. Men jag trodde ändå på min historia och ville inte ge upp!

Jag kom i kontakt med Lena Sanfridsson och anlitade henne som redaktör. Hon trodde på min story, gav mig bra kommentarer och konstruktiv kritik.


Du har gett ut själv, berätta om hur det är? Fördelar/nackdelar?

Efter att jag blivit refuserad bestämde jag och min sambo oss för att ge ut själva. Jag hade skrivit om flera gånger och fått respons från Lena. Jag kände att manuset var färdigt och jag var SÅ redo för att det skulle bli en bok. Jag stod i valet mellan att skicka in en gång till, kanske återigen bli refuserad och behöva skriva om – eller att vi skulle köra själva.

Jag trodde på min bok och min sambo trodde på mig. Så vi startade ett eget förlag. Vi bestämde oss för att anlita alla de tjänster man får på ett stort förlag. Detta för att kvalitetssäkra boken då man inte själv är bäst på att redigera eller språkgranska sin egen text. Jag anlitade återigen Lena, nu som redaktör, en språkkorrektursläsare samt en person som gjorde omslaget.


Hur tänkte du kring omslaget?

Jag är så nöjd med omslaget, det är ”Stark Effekt” som gjort det. Jag visade exempel på omslag jag gillar respektive inte gillar, samt saker jag tyckte skulle passa/var viktiga för mig. Det var viktigt för mig att omslaget inte skulle vara så ”tjejigt”. Jag ville att boken skulle tilltala både kvinnor och män.

Det blev en gul bok, något som jag aldrig trott. Men marknadsföringsmässigt har det varit jättebra, det blev ”den gula boken”. Ingen vet vad jag heter – men alla vet vilken bok det är. Så bra. Det är ju det som säljer en bok, omslaget och baksidestexten.

 

Vad upplever du som jobbigast med att vara författare?

Av min första roman var det definitivt att få till slutet och redigeringen. Allt arbete man inte tänker på. Slutet har jag skrivit om tre gånger. Jättejobbigt!

Från råmanus till slutresultat har jag tagit bort 25-30%. Mitt råmanus var 104.000 ord och mitt färdiga manus blev 78.000 ord. Ganska stor skillnad.

Sedan kommer även frågan om vad är man villig att kompromissa? Vad vill jag absolut ha kvar? Ett exempel var namnet Blåbär som jag vägrade kompromissa bort i redigeringen.


Vilka misstag har varit viktigast och som du lärt dig av?

Att inte göra ett synopsis. Att vara tvungen att skriva om slutet tre gånger på grund av att detta saknades.

Dock har jag inte riktigt lyckats med att göra synopsis än, det är svårt, men jag försöker. Jag har tagit Pia Lerigons modell med 17 punkter och sedan satt upp post-it-lappar per scen.

Jag skrev den gula boken i scener initialt. När jag hade skrivit en tredjedel, gjorde jag kapitelindelning. Då kunde jag se var det fanns luckor, var jag behövde skapa en konflikt etc.


Vilka läser din bok?

Både kvinnor och män. Unga vuxna och uppåt. Alla som tycker om att vara glada, kan läsa boken. Några tycker den är spännande. Jag skulle beskriva den som en underhållningsroman som gör läsaren glad, en bladvändare.


Hur har du jobbat med marknadsföringen?

Jag har försökt berätta för hela världen att jag skriver en bok. Om man inte berättar om den, finns den inte. Om folk inte känner till boken, säljer den inte.

Det har främst varit i sociala medier. Jag har skickat till bokbloggare i olika omgångar. Jag har även bett folk som läst min bok att skriva en recension och kommentera på min sida. Jag har gjort inlägg i olika FB-grupper. Min sambo gjorde en releasefilm som vi la ut i sociala medier. Jag har även gjort olika erbjudanden för mina grannar i mitt närområde. Jag har haft varit på signeringar samt medverkat på författarkvällar.

När boken väl kom ut firade jag genom att ha tre bokreleaser. Den första i min hemstad Alingsås med fullt hus i det stora kaféet. Sedan hade jag en officiell i Stockholm och avslutningsvis en release på jobbet för alla mina kollegor. Det var jätteroligt och uppskattat, alla tre på olika sätt.

Vi tryckte en upplaga på 3.000 böcker. På cirka tre månader hade vi sålt över 900 böcker, vilket var riktigt bra! Baksidan med att man ger ut själv är att man måste marknadsföra allt själv och ligga på. Har man inte tid med marknadsföringen så säljer inte boken.


Vad har du fått för läsarreaktioner?

Mest positivt och många fina recensioner. Den finaste kommentaren jag fått för boken är att ”boken är den bästa självutgivna boken jag har läst, eftersom den håller så hög kvalitet”. Då blev jag stolt.


Vad tror du är din styrka som författare?

Pressbild

Att skapa karaktärer som man verkligen känner för!

Jag har fått höra att jag är bra på att sätta känslan. Jag älskar mina karaktärer, lägger mycket kärlek i dem.

Jag är även en språkpolis och bra på stavning (skämt åsido, haha).

 

Vad vill du förmedla med din bok?

Jag vill att det ska vara en rolig bok och att människor ska skratta eller le när de läser.


Vilken är din favoritbok/författare?

Fredrik Backman är min absoluta favorit! Han lyckas sätta ord på det som är svårt, på ett fantastiskt sätt.

Annars föredrar jag feelgood generellt, några svenska favoriter är Annika Estassy, Peter Barlach och Caroline Säfstrand. Jag tycker även om att läsa spänning, exempelvis Hannas Lindberg, Emelie Schepp, Carolina Neurath och för mig nyfunna Pascal Engman.


Framtidsdrömmar / planer framöver?

Nu håller jag på att skriva på min nya bok. Förhoppningsvis ska jag ha ett råmanus färdigt årsskiftet 2018/2019. Min dröm är att jag ska kunna få ut boken på ett traditionellt förlag, gärna något av de större. Jag skulle även vilja hitta en agent att jobba med.

Om jag får drömma vidare tänker jag även att min bok skulle kunna bli översatt och fungera i flera olika länder. Den skulle även passa bra som långfilm.

Jag önskar också att jag hade mer tid att skriva, att jag så småningom kan gå ner i arbetstid.


Om du fick ge ETT råd till en blivande författare – vad skulle det rådet vara?

Jag kan inte bara ge ett, utan måste ge två råd:

  1. Var disciplinerad och skriv! Inga ursäkter.
  2. Ta hjälp av proffs, en lektör eller skrivcoach. Har du inte möjlighet till det, se åtminstone till att bolla texten med en skrivkompis.

Det är enda sättet som du kan utvecklas och bli en bättre författare.

 

Mötet med Josephine:

Foto: Brabocker

Mitt intryck av Josephine är en mycket trevlig person som det är lätt att prata med, vilket gjorde att det kändes mer som ett samtal med en vän, än en intervju.

Jag upplever henne som klok och trygg, men samtidigt sprallig och med “glimten i ögat”.
Tack för intervjun och lycka till i framtiden! 😊
/Brabocker_books
Har ni missat min recension av Josephines senaste bok på Instagram?

Här kommer den igen:

Titel: Det man inte vet har man ingen aning om
Författare: Josephine Almanakis @josephineskrivmaskin
År: 2017
Sidor: 412
Genre: Feelgood/humor
Förlag: Acrocon Förlag
Handling:
Boken är en härlig och galen historia om Ben, hans bästa kompis George, Emma, samt andra personer i deras närhet. Ben och Emma träffas av en händelse på stan och blir intresserade av varandra. Dock dricker de för mycket under kvällen, vilket leder till komplikationer dagen efter. Bl a att Emma lagt ett värdefullt arvegods (en blindklocka) som Ben skulle ge till George, i sin egen väska. Ben vet inte vad hon heter i efternamn, var hon bor eller något annat vettigt. Emma vet inte mer om Ben. De kan alltså inte få tag i varandra dagen efter. Allt Ben vet är små ledtrådar. Att hon ska åka på semester och cykla.
Emma reser ensam till Spanien på semester för att cykla el Camino de Santiago de Compostela. Med sig i sin väska har hon klockan. Ben berättar allt för George, de löser ledtrådarna och de beslutar sig för att åka efter Emma till Spanien och hitta henne (och klockan). För att ytterligare komplicera historien är George inlagd på psyket och Ben blir tvungen att hjälpa George att rymma för att de ska kunna göra resan. Resultatet blir en historia med många förväxlingar och turer, samt med ett antal dråpliga karaktärer. Man kan till viss del likna boken vid en sk “sängkammarfars”, fylld av missförstånd och krångel.
Boken är välskriven, genomtänkt och väldigt rolig. Det är ont om riktigt roliga böcker i dag och jag kommer med glädje läsa mer av författaren i framtiden. Detta är hennes debutroman och hon lyckas riktigt bra! 😊✨📖🌼

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *